Stockholms Punsch / 1873 / 15 (1873-1874) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Hasselbacken af Jeppe - En ungkarls missöden, slut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Skål bror! — Det här är styfvare än paltbröd.

— Du är väl inte chikanerad min gumma, att jag kommer litet sent? — — Gud, så echaufferad du ser ut!

En ungkarls missöden

(Fri bearbetning efter Engelskan af G. U.)

(Slut.)

Huru många kallsupar jag sväljt vet jag ej. men väl
att jag blef halfdöd uppdragen af ett par
mjölnardrängar, som troligen hört stojet och kommit ut, för att se
hvad som var på färde. De hade sett mig falla från
muren och skyndade att fiska upp mig.

Jag hade dock knappast åter kommit till sans, när
min rival och en af drängarne kommo springande
genom gårdsgrinden mot qvarnbron, skrikande, att
mjölnardrängarne skulle hålla mig fast. Jag hade dock ej
väl fått syn på fienden förr än jag tog till fötter och
rusade vägen framåt mot skogen. Jag hade väl
sprungit ett par tusen fot, då jag upphann en bonde, som
for hem från qvarnen med mäld. I ett språng var
jag uppe i vagnen, ryckte piskan från bonden och
piskade på hästarne allt hvad jag förmådde. När mina
förföljare, med hvilka mjölnardrängarne nu äfven förenat
sig, sägo mig på qvarnlasset, ropade de åt bonden, att
stanna och fasthålla mig. Denne trodde helt visat, att
jag var en tjuf, och fattade tag i tömmarna, men jag
gaf honom ett kraftigt rapp med piskskaftet. Nu fattar
han uti mig sjelf. Jag sätter mig till motvärn och
söker befria mig, men förgäfves. Vi råka i ett vildt
handgemäng, medan hästarna, skrämda af skrik,
hojtningar och svordomar, rusa vägen framåt med allt mer
ökad fart. Nu gör bonden en kraftig ansträngning för
att kasta mig baklänges på mjölsäckarna. Jag likaså
för att undvika faran, och i ett nu rulla vi från lasset.
Fallet var döfvande. När jag kom till sans, befann jag
mig liggande i min säng och läkaren stod vid min sida.
— Jag förbigår mina skador och min sjukdom. Ett
par veckor derefter var jag åter på benen. Ephigenias
bror inträdde med några vänner. Man öfverhopade
mig med skymford. Jag var ett åtlöje uti hela
staden, sade man mig. Brodren fordrade, understödd af sina
vänner, att jag skulle afstå från hvarje tanke på ett
giftermål med hans syster. Jag lemnade mitt
samtycke ooh skref ett bref till Ephigenia, hvaruti jag sade
henne ett farväl för alltid, samt packade derefter mina
saker och reste till hufvudstaden.

Hvad hade jag vunnit på denna min kärlekshandel?
Jag fick:l) betala en gigg, som blifvit alldeles
sönderslagen; 2) betala skadeersättning för hästen, som blifvit
bruten i bogen och fått hasorna sönderslagna; 3)
betala ersättning och läkarhjelp åt bonden, som brutit en
arm i fallet från qvarnlasset; 4) betala bikuporna till
Ephigenias bror; 5) voro tvenne splitternya kostymer
förstörda och min bästa peruk troligen söndertrasad
under qvarnhjulen. Jag var dessutom mörbultad,
sönderslagen, stungen af bin samt ett åtlöje för mina
bekanta. Det var mer än tillräckligt att göra slut på
mina kärleksgriller.

Här sitter jag nu rökande min pipa, nöjd, men icke
lycklig, samt med föresats att förblifva ungkarl för alltid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>