Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fördömd, otur.
— J/az, fer äts an-/min- A-erre, icmjtia erdd ont ad pora. mtsttz. kläder
m-tadre. kränyaf tp ni serpu. ad “min /racA- t rffyen. sp-nct-bli
S/LTlttJtil OflfL-’.
rade Gustaf, då vi samma afton suto i en jemvägskupe
på återväg till den plats, vi lemnat kl. 2 på morgonen.
»Mycket troligt,» svarade jag; »ty hvart Bkulle hon
väl eljest kunna begifva sig, då ni äro de enda
släg-tingar, hon eger i detta land?» Klockan var emellan
6 och 6 på morgenen, då vi anlände till Oswego,
hvar-ecl Gustaf hade sitt hemvisst. Vi funno hans hustru
redan uppstigen och hon emottog oss med ett fryntligt
god morgon och ett leende ansigte.
»År hon här?» var Gustafs första fråga, efter att
raed ett hjertligt »god dag» och eu liten kyss hafva
hel-sat sin unga hustru.
»Hvem?» frågade Gustafs maka.
»Jo, Emelie! Jag fick händelsevis höra, att hon
anländt från Europa för mer än en vecka sedan, och vi
besökte det hotell, der hon hade bott, men erhöllo den
underrättelse, att ho» afrest samma morgon, hvarföre
j®g kjorde den naturliga slutsatsen, att hon ej hegifvit
Sig hit.
•!»g hade af Gustaf tagit ett löfte, att icke nämna
något för sin hustru, rörar.do mitt ftfventyr, och i foljd
deraf, kunde han icke underrätta henna, att Emelie hade
I anländt till Newyork. Såsom skäl för sin hastiga afres»,
!måste hsn således förebåra, att jag medfört vigtfga
underrättelser i en affär, som fordrade hans ögonblickliga
närvaro på platsen.
»Nå! det måsto jag säga,» yttrade Gustafs fru, »det
,år det besynnerligaste, jag någonsin hört omtalas
Emelie skulle vara i Newyork, utan alt underrätta os»
derom! jag kan ej sätta tro till detta.»
»Kanske hon af något mellankommande hinder
btif-vit uppehållen på vägen? Hon inträffar nog i så fall
under dagens lopp,» sade Gustaf.
Derefter begåfvo vi oss !il! våra rum, för ntt
något iordningställa vår klädsel, innan vi nedstego tili
frukosten. Jag blef först i ordning, men stadnade i
dörren till matsalen; ty der såg jag, med armarna om
hvarandras lif, promenera Emelie jemte Gustafs fru
fram och åter på golfvet.
»Oh! så präktigt, jag lurade er båda,» utropade den
j sednare, skrattande, då hon varseblef mig.
J Om en åskstråle slagit ner för mina fötter, hade
jag icke kunnat blifva mera häpen. Nu stod jag der
vackert; ty Emelie skulle utan tvifvel i mig igenkänna
I /Forte.)
fåi
> 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
