Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad man är dum, då man ännu är liten! Jag
rodde den tiden så säkert, att, genom att smaka på
bränvtn, man ej mer skulle växa.
Så går det.
Jag en guinmal flicka redan är,
Trött af verlden;
Men jag varit ung och glad och kår,
Full af mod och hopp som ungdom plär.
Ville bli min egen lyckas smed,
Men jag fåfängt emot ödet stred
Och mot Härden.
Nu jag lugn ooh nöjd med egen lott
Och med verlden;
Bygger mera ej i luften slott,
Lifvas nu af meuskokärlek blott,
Tar i andras lycka gerna del,
Klandrar också stundom nästans fel,
Hatar Härden.
Reeonnera uti allsköns fred
Öfver allt hvad der jag ser och hör
Och hvad menskor säger eller gör,
Samt om flärden.
Ofta går det också lustigt till
Här i verlden.
Men skan äflas jemt och styra vill.
Men förmågan saknar hon dertill;
År dock sällan nöjd med hvad hon har,
Men som hunden efter skuggan far,
Blott för flärden.
Så det är och blifver dag från dag
Hår i verlden.
Ingen lyder lugnt den Högstes lag
Förr’n han lärt att sjelf han är för svag
Att sin egen hana staka ut;
Men hans ögon öppnas dock, till slut
Ser han flärden.
Tycker likväl om att vara med
Uti verldeu;
Och att, efter gamla flickors sed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
