Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muler en lektion i historien. Mon då den tillfrågade
icke kunde svara, sträckte ou liten flicka, ifrig att
icke frågan skulle gå förbi henne, upp sitt finger.
— uNå, min lilla flicka,“ sade då lärarinnan
uppmuntrande. “du ser så saker och belåten ut, att jag
är öfverlygad att du t ill din il 1.1 ro kamrats skam,
nog skall reda dig bättre än hon. Svara du således
i hennes ställe, kära barn.“ — “Han hade ingen!*
förklarade den tillfrågade, till kamraternas
synnerliga munterhet.
H. H. Påfven lärer, med anledning af
kyrkomötets beslut, om utläggande af biskoparnes skrud
vid de kyrkliga ceremonierna, fått emotfaga följande
skrifvelsc, om från någon härvarande ultramontan
eller från någon den katolska kyrkans tjenare är
för Punsch obekant:
-Ers Helighet !
Till min utomordentliga ledsnad får jag härmedför
Eder, Helige fader, förkunna, att den sista åminnelsen
af vår kyrkas tillvaro i det numera i kätterskt
mörker försjunkna Sverige, blifvit borttaget från dess
kyrkliga bruk. Det var en ljuf anblick, ett svagt
bopp om att vår enda saliggörande kyrka ännu hade
ett finger med i spelet, och således ännu hado utsigt
att så småningom få in sina lysaudo och
hänförande ceremonier, att se mitran och den praktfulla
biskopskåpan, inför Lutherska kyrkans kalla och
utan helgon prydda altaren. Men nu är äfven denna
ljufva anblick försvunnen, den sista skymten af vår
kult i Sverige är genom den sista synodens fattade
beslut, borttaget. Ack, Helige ofelbarhet och
ofelbara Helighet! Hvarför eger Du icke i din makt,
att sända dc kätterska svenskarne tusentals
mitral-jöser på halsen, till straff för den prydliga
biskops-m i trålen, som de tagit från dc smordas hufvuden!
Mod en ödmjuk bön till våra undergörande
helgon, att de måtte bringa förhållandena här i vcrlden
derhän, att alla kättare slutligen måtte fä se sin ända,
beder jag om Eder Ofelbarhets heliga välsignelse,
och kyssande det jordiska stoftet af Eder
himmelske toffel, faller jag på knä, och tecknar, Eder
ödmjuke N. N>
Min pliilosophi.
Här mina vänner liar ni u.in egen
Phi Insupit!.
Min bästa lexa uti den vägen.
Tug mot den ni;
Den kan väl nyttig er bli cn gång
Och som ni ser är den icke lång.
Om du i vcrlden dig ensam; tycker,
Så fatta mod.
Om fattigdom eller sorg dig trycker,
Ilaf tålamod.
Allt ondt en öfv ergång säkert liar.
Om endast tåligt man det fördrar.
Om rann i motgången modet fäller,
Hvad båtar det?
Nej friskt kurage när till strids det gäller,
Den kan bli het,
Och som den starkaste oftast “rårw.
Man Ingen svaghet markera får.
Om menskors ondska mig smått förskräcker
Jag repar mod.
Om deras laster min leda. väcker
Ar lexan god.
Allt till min nytta ju vändes då
Och derför klagar jag ej derpå.
Om falska vänner med svek och ränker
Mig skada gör.
Om tadelsjukan min vandel kränker.
Min frid förstör.
Som skadedjur jag dem undfly må
Som stötestenar dem förbigå.
Förtalets hydra mig ofta stungit
Ned giftig tand.
Min bästa glädje hon har bctvnngit;
Men efter hand
.Tag mod att trotsa dess ondska fick
Och lugnt framåt på min bana gick.
Om smärtans törne mitt hjerta sårar
Jag tänker blott:
En endast löjen, en annan tårar
Fick på sin lott;
Men fastän orättvis lyckan är
Blir hon cn ann’ gång väl mindre fjer.
Men om gudinnan mig vresigt vänder
Sin rygg all fjernt,
Jag par d’epit efter henne sänder
Ett muntart skämt
Och skrattarne på min sida får;
Det skall bli balsam på mina sår.
Ja, le.fve glädjen låt sorgen fara
För vind och våg,
Nu vill ej längre jag sorgsen vara
Uti min håg,
Ty det mig kostar mången tår
Oeh derför ögat ju svida får.
Nej, jag vill vänta på båttre tider
Oeh hoppas ån,
Och le och skämta fast hjertat svider
Och ögonen,
Ty veklig klagan ej höfs en klok
Och trottsa ödet vill blott cn tok.
Tag lifvet lätt och förstör ej tiden
Med gagnlöst knot.
Vur nöjd i niedgångens dag och striden
Gå lugnt emot;
Och för att öfva dig deruti,
Du läsa bör “min pliilosophi.“
H. H.
Uttydning af Charadcn i föregående N:r:
Likvagn.
Stockholm, .1. W. Svenssons Boktryckeri, 1873.
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
