Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2LA1TG!
1 lørdags
förra veckan
vaknade hr
Pettersson vid ett glädjeskri.
Han for upp af
sängen som en raket
och frågade: livad är
å lärde? ’Åh", sade
fru Pettersson, ”ditt
dumma nöt, som inte’
kommit att tänka pä,
att du skall skrifva ditt namn med z i
stället för två s och med blott ett t —
Kapten Puff har i dag én ledare som
förklarar, att man är lrän boiidlaudet
med två t och två s, skrifver man med
z och ett t deremot, har man genast
kredit i bankerna och — blir ledamot
af stadsfullmäktige.” ’Säa’, säger hr
Pettersson helt liknöjdt. Det lörra kuude
nog vara bra, menade han, men det
senare hör väl hin till sedan Paliuska
branden. Om hr Pettersson förändrade
namnet Kr att gälla som acceptant i någon
hank förmäler ej historien, men att nu
alla unga Petterssönersvängasigi
julmarknaden med goda kassor, det tyckes den
Ulliga rörelsen utvisa. Stortorget
erbjuder under julmarknadens dagar en
pä samma gäng anspråkslös, som
anslående anblick. Man går dit for att titta,
man blandar sig i uvimlet och gläds
med dc små köpurne åt de rikt försedda
saluborden — man känner sig pä en
gäng förflyttad tillbaka till den verld,
som innu tror sig ha växt ifrån, men
som själen ändå oirivilligt häntöres at
och älskar att lefva uti. Visserligen
äro pepparkakshåsten, barskramlan och
barntrumpeten icke vidare töremål tör
samma beundran som fordom, men de
väcka till lif de flårdlria känslor som
en gäng utgjorde var förtjusning, och
de unga, sum i brokigt hvmimet röra
sig omkring dem, äro Udvande figurer å
en stor fhiiutidståtia. Där trallar man
alla möjliga bilder ur lifvet. Kn
pa-jazzo med jacobinermössa bredvid en
ordensprydd general af papp; ett litet
hönshus, med "hanar och hönor och
kycklingar små" uti, bredvid ettgrauut
slott med flagg pä taket; eu läng
mager figur med rörliga armar ocu ben
och eu bok i handen stär Sbiand eu
gru pp menniskor pd en liten brädlapp
och gör stora gester, hvad kan det val
vara annat än en af stiftelsens
kolportö rer, som pa detta sätt protäueras —
tänk om Fosterlandet finge nys om ett
sä gudlöst tilltag; se der några al’
de hundratals olika typer, hvilka
presenteras för den marknadsbesökande.
Innan vi ännu hunnit till jul,
01’ver-I tygas vi om, att snart inträder också
i ett nytt år. Uland sina rikedomar af
annonser inrymma derlör iiduinganta
ptina upprop till allmänheten om för-
stärkta redaktionskrafter, nedsatta pri-
-ser, vackra premier, utvidgade format
och framförallt åsigter, som man sedan
aldrig hör talas om på hela det fotøande
året. Apropos tidningar, sa kom
häromdagen ”Stadsmissionären” till
utdcl-ningsställeua, om den någonsin kommer
längre veta väl läglarna, ineden vacker
letstils-rad pa lörsta sidan så lydande;
,S iiiii tålighet kommer . och hvem
kunde väl dit lata bli att titta uti den.
Forsigtigt öppnade man det lilla bladet,
och livad fick man väl se? Jo.
Fosterlandet! och hvad det innehöll, det säger
icke Punsch, men att ‘Kasper och Nisse
i korus utropade: ”Ser saligheten ut pa
det sättet, hvem vill väl tia bli salig?”
det är best&uidl säkert. Fmellertid sitta
de häda "medhorgarne” pä skambänken,
och han, som en gäng gjorde våld pa
de estetiska lagarne med att lata skjuta
presidenten Dnicoln midt itu, läser nu
lagen lör dem. Ha de fått lot att gä
ut i julmarknaden är det på det v
ilkoret att sedan lala snällt och beskedligt
om den. ”De yttersta skola vara ue I
främste, och de främste de yttersta” 1
heler det ju, och tänk om Kasper och
Nisse en vacker dag bli al deu lärgeu,
att evangeliska fosterlandssiitielsens
kolportöret komma att larlva land och rike
omkring med dem. Da varder det tnd
i — Fosterlandet.
En prestliistoria.
(Ur Mårten Holk j:rs efu-rlemnnde papper.)
Eu konsislorieåsna, so ro skjulsuta bit och dit,
fick pabiorut till slutet uti »lilla sin aptit;
1’rcdiKit nog han kunue nii-d ämne j.i nu’n
»un‘,
Eli tjog ojaLrijttr log han Iritt eller
tugtl-»kan.
“Och kors hvad di va vackra”, förs smil ugen
Ot-u ljöt,
Sä sjellva klockargubbtn i andakieu »ig —
Sllöt.
De förr ej Uude ir.aktn till vseker -priikks*
hört.
Som derus öiuma hjtrtuu till roten grutligl
rört.
Och stora, rika h&fvor fick pastorn mänga är.
I y bätXeu vill han skötte pa siliu göuUa lar;
Och iru pasiorskntia glitdje var mer im
uiyc-ktt stor
Att höra "far * berömmas ul sina sockenbor.
Då lio är (örHutil blef det ett annat ljud.
’ly ouibytc förnöjer— Är det ock ileriaus bud.
Mcu uu ett oeh tivtsauima de staudigt höra
latt
Och tyckte -fjerdingen* vur väl rsgad i sitt
matt,
L’,j nugot smicker mera pastorskan hörde af,
Lia kafferep bon mottog, och kafierep hon gal.
Men huraosdomarits cuka tog sig kuraget au ,
Uch sade, alt numera hun kyrkan triikig
fann.
“Visst Sr jag gammal käring och prata kan
Också,
Men kiixar tio &r ej om samma sak ända.
Dock gör vår pastor delta oeh derlör lragas 1
här:
Oui sämre Un en käring han icke WWW oss
är?*4
Nu sirad blef tmstorskan och svarade sä här;
‘•Niharjuingsn bildning, sa sorgligt o<:k det är,
Ni vet ej rutt uppskatta en sadan andlig u»»u.
Dans make lun i aldrig det lot var j**g u»in.
atvnn !
“Förut ni honom höjde till skyarna lör — /«/,
Som knappast man fick höra af Aron i hans
dal.
Men sanning vill jag sägo och svär vid kyr*
kaos dörr,
Att hons predikningar ä’ desamma mi som
Jorr. ,
Snart hemkom fru pastorskun, sä ytterst de- ’
sperat, i
Och talade för mannen allt hvad hon hört
. . at PraL
Ilan genast lugnt tog saken, som vanlig hvar-
Och svarade: Jag söker — ett större pastorat.
HOCUS POCUS.
Sv ena ka påfvar. Visserligen halva
några fa svenskar blifvit upphöjda till
kardinaler, men ingen har hunnit till
påtvestoleu i Kom. Detta hindrar doek t
icke att vi hatt påfvar äfveii i Sverige.
Deu åldrige pastorn i Koma på
Gotland, Jacob Pchrsson JJo/Uin, som dog
1/bli i sitt öi):de är kallades allmänt
lör -Päfveu i Koma**. Hotpredikanten
Petnut Anzeniws, som dog 1740 kallades
i hela orten *kSkellefteåpäfven“, Oaktad t
han ej kunde komma till biskopsstolen
en gang, fastän han i sin
ufskedspre-dikan lör hofvet i tydliga ord lät
törsta att han väntade sig en sådan.
Utom dessa andliga påfvar halva vi
äfven haft några verldshga bland hvilka
AV/« oeh Eraamvs 1‘åjve. Den förre
vur öfverstlöjtnaut vid artilleriet i
Göteborg oeh dömdes 100U till döden
för det lian underskrifvit slottet
Mil-taus kapitulation, den sednure,
Erasmus, var ryttmästare vid Uplands
kavalleri oeh blef dödad 105b af sin öt- 1
verste, Eric Planting-Gyllenbågu,
hvilken doek för detta brott giek
straH-lös, emedan den dödade varit en
fc*ore-gerlig pafve“. Eu annan påfve. ehuru
lian skrifver Paufve, utnäumdes
nyli-geu till underlöjtnant vid Werudauds
regemente.
Oeh wFosterlandetu, som varit så
rysligt elakt emot •‘Nisse” oeh
"Kasper”, att inte hållit julfred åtminstone.
De der spefoglarno som aldrig
försumma ett godi tillfälle till dnit, kunde
ha’ fått eu sämre julklapp än så. Om
de nu Under prenumerationstideu raka
till au bli liKtigt qvieka och
derige-uom tiska eu massa prenumeranter,
så blir detta ju ett ny tt spektakel, »om
med skål kan kallas: *Alll jör
foater-lundet*.
Kunglig sekter Z. di ieker gerua sitt
glas, men bal» har den origincla vanan
att nästan alltid la de tlesta till
Iru-kosten. Ilan har deu asigteu, att man
ej sköter sin pligt båttre, äu da man j
”gaskatu upp sma sinuen till en viss
huj*L JEn dug kom Z.. mer äu vau- ,
ligt •Myftnd”, lör att gu i tjenslgöring. |
Pa Mynttorget mötte han en
bekaut-Denue helsade Z. med de orden: Nid
min bror, du är som vanligt ser j>*g
— Jor-tjcnU-f ull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
