Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälset och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gods, som kunna eder den skadan böta, vilket jag ock
eder tillförene sagt haver och tillbudit.
Någon hjälteroll spelade staden således icke under det
slutande århundradets unionsstrid. Men förhållandet
till riksföreståndaren hade ända till 1497 varit gott.
Anledningar till slitningar hade nog funnits förut,
men de hade undvikits. Slottet hade ju en garnison av
knektar, som naturligtvis voro svåra att hålla i disciplin,
och att de någon gång skulle begå övervåld mot
stadsborna, var naturligt. Men, så vitt man av tänkeböckerna
kan se, voro dylika tillfällen få, och disciplinen tyckes
strängt hava upprätthållits. Knektarna på slottet stodo
icke under stadens jurisdiktion, utan lydde under
konungens gårdsrätt. Men olägenheten av dessa olika
domstolar synes man hava undgått därigenom, att
slottets fogde presiderade även i rådsturätten. Mål
mellan stadens invånare och knektarna på slottet avdömdes
därför — åtminstone några gånger — av rådsturätten.
1479 förekom ett dylikt. En av stadens »beryktade»
kvinnor, Katarina, var känd under namnet Papegojan.
Enligt kämnärsräkenskaperna hade hon 1472 fått böta
6 mark — ett ganska högt belopp —, 1473 hade hon
för nattbuller bötat 12 öre, 1476 hade hon stuckit Hans
Klinckerad tre sår i armen och för varje sår dömts att
betala 12 mark, och 1479 hade hon för någon ny förseelse
häktats av stadstjänarna. Men då hade »hovmännen»
med våld befriat henne. Förmodligen anmäldes saken
då för slottsfogden, som lät sätta dem i »tornet» —
slottets häkte. I varje fall uppträdde de den 17 november
som »fångar», då borgmästaren frågade dem, om de
förmådde erlägga böter för brutet edsöre. Till detta
svarade de nej. Därpå dömdes, den 22 november, Olof
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
