- Project Runeberg -  Stockholm vid 1400-talets slut /
36

[MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälset och kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dömdes »till svärd», d. v. s. halshuggning. En annan
förseelse blev däremot ostraffad. En tysk ryttare, som
begått äktenskapsbrott med Bengt bältares hustru, blev
nämligen (1494) förskonad från straff på slottsfogdens
och frälsemannen Knut Karlssons bön, då ryttaren med
anledning av det ryska kriget på rikets vägnar skulle
skickas till hären i Finland. Han fick således nåd av det
praktiska skälet, att man ej ville minska härens styrka.
Rådsturätten hade tydligen hos slottsfogden anklagat
honom, men denne hade på det anförda skälet bett om
nåd för honom, och rådet tog då slottsfogdens skäl för
gott. Olof Philpuson, Sten Stures sven, hade mitt på
dagen stulit silver i Laurens guldsmeds gatubodsfönster
men benådades också på Knut Karlsson bön, då han
skulle med på resan till Viborg. Andra ryttare hade gått
mera våldsamt tillväga samt brutit sig in i Vårfrugillets
stuga och där slagit ihjäl Per Spilare och några andra.
Rådet tog vittnen på dråpet, som anmäldes och
förmodligen blev straffat. En annan soldenär, Olof, som också
skulle ut i ryska kriget, men hade dräpt bysseskytten
Hans Jute, fick däremot nåd på rådmannen Anders
Helsings bön, mot det att han företog en pilgrimsfärd
till San Jago di Compostella. De fall av övervåld från
slottsknektarnas sida, som dragits inför stadens
myndigheter, äro dock icke många, och att döma härav hade
staden inga större obehag av sitt grannskap till slottet.

Egendomligt nog tyckes rådsturätten en gång hava
dömt en slottstjänare för en förbrytelse, som klart föll
uteslutande under gårdsrätten. Den 4 mars 1493 erkände
Karl, »vår herres och hövitsmans dräng», att han
bestulit sin husbonde på en guldkedja, och han dömdes
utan vidare till hängning. Stadslag och gårdsrätt hade

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stock14/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free