Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Stadens tjänare och förtroendemän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laurens Örjansson, hade från fru Ramborg
(Gustafsdotter), riddaren Gregers Mattssons hustru, stulit en sked
och en rhensk gyllen. Egentligen skulle han hängas,
men bad att i stället få bliva stadens bödel, vilket
beviljades, »och därpå gjorde han sin ed, att han skulle
för det ämbetet blifva staden rättrådig». Tyvärr höll
han icke sitt löfte utan släppte, även han, ut en fånge
och dömdes (1486) att stå vid skampålen, där hans
efterträdare, mäster Hemming, skulle slita spö på
honom. Ej heller mäster Hemming stannade länge i
tjänsten, och 1490 svor den nye bödeln, mäster Laurens, sin
ämbetsed. Också han tyckes endast ha haft en kort
tjänstetid, ty 1493 omtalas, att den då fungerande
bödeln, mäster Erik, blivit dräpt i ett kroggräl. Sorgen
efter honom var emellertid måttlig, ty dråparen
skonades till livet, mot det »att han skulle söka heliga ställen
och gå pilgrimsgång och taga uppenbar skrift för
honom (mäster Erik) som för en annan kristen
människa». I mäster Eriks ställe antogs Staffan Persson, som
förut dömts från livet, men som nu benådades för att
såsom bödel bli en rättvisans tjänare. Redan 1495
hade emellertid även han fått en efterträdare: Nils
Gregersson — den sista, som omtalas under 1400-talet.
Dessutom förekommer en mängd andra förtroendemän,
vilkas uppgifter lämpligast angivas vid redogörelsen för
stadens kyrkliga och sanitära verksamhet. I stället skall
jag här närmast fortsätta med att tala om de olika husen
i 1400-talets Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
