Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Gillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon gång mellan åren 1457 och 1465, för vilka år
gillets handlingar saknas. De nu nämnda borgarna tyckas
ha börjat en opposition mot de styrande klerkerna och
särskilt angripit deras finansförvaltning. Härom
innehåller emellertid gilleboken intet, ty mellan 1474 och
1486 gapar åter en lucka i denna. Däremot ger stadens
tänkebok här några antydningar. Oppositionen inom
gillet hade nämligen påkallat rådets bistånd. Och den
hade gjort det med framgång, ty den 19 juni 1475 beslöt
rådet, att två lekmän skulle — jämte åldermannen och
bisittarna samt klerkeriet i Helga Lekamens gille -—
hava lås och nycklar för gillets penningar, silver och
andra klenoder, som i Helga Lekamens gille äro.
Beslutet innebar således ett krav på ett ökat
lekmannainflytande i ekonomiska angelägenheter men var så till vida
tillmötesgående mot gillet, att man ville överlämna till
detta själv att utse de två förtroendemännen.
Naturligtvis nekade de styrande klerkerna att foga sig efter
denna befallning. När så ett år gått, utan att de hörsammat
påbudet, följde därför, den 19 augusti 1476, ett nytt
rådsbeslut av mera kraftfull innebörd. Rådet själv tog
då saken om hand och förordnade Jakob Nilsson, Jakob
van Hawen, Joan Styng, Sven (Clementsson) Heising och
Anders Joansson till revisorer över gillets
räkenskaper. Stämningen var nu tydligen ganska uppjagad, ty
några dagar senare, den 31 augusti, förbjöd rådet gillet
att vid de mässor, som gillet höll, ringa i bykyrkans
klockor. Striden ’var således i full gång. Men
egendomligt nog fattade rådet dagen därpå ett nytt beslut, som
ser ut som en fredssignal. Vid rådets sammanträde
överlämnade fogden, Peder Ragvaldsson, till åldermannen i
gillet, Jöns Olavi, en förgylld kalk och ett mässorede
17 — Stockholm vid 1400-talets slut
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
