- Project Runeberg -  Stockholm vid 1400-talets slut /
346

[MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. De medeltida namnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

året av en serie kyrkliga bemärkelsedagar, och efter
dessa uppställde man sin tideräkning.

Att behålla alla dessa Larsmässor, Eriksmässor o. s.
v. i minnet förefaller oss nästan som ett konststycke,
men förklaringen ligger i de dagliga kyrkobesöken.
Ända sedan barndomen hade man vant sig att på dessa
dagar besöka kyrkan för att där åhöra mässan, och
dessa många helgondagar hade därför för 1400-talets
stockholmare blivit lika levande som jul, nyår och
midsommar äro för oss. Man kan då fråga: vad var det, som
lockade till dessa flitiga kyrkobesök? De latinska
mässor, som där höllos, förstodo Stockholms borgare och
borgarhustrur ju icke. Svaret kan nog icke med full
säkerhet angivas, och de drivande orsakerna voro nog
olika hos olika individer. Den sedan barndomen
inrotade vanan förklarar icke allt, och andra motiv funnos
nog. Kyrkobesöken voro den tidens enda avbrott i
vardagslivet. Vi ha teatrar, konserter, biografer, radio. I
stället hade 1400-talet kyrkan med sina altarskåp, de
granna mässkåporna, sin rökelse, sina ljus, sin
orgelmusik och sin korsång. Och detta var dock en annan värld,
som öppnade sig, en annan värld än vardagslivets. Och
vid vandringen till och från kyrkan fick man höra de
sista nyheterna. Likväl var ej heller denna
dragningskraft den djupaste orsaken. I sin kritik av den
medeltida religiositeten torde Olavus Petri hava angivit
denna. Medeltidens människor levde i en beständig fruktan
för skärselden, för de lidanden, som efter döden hotade
dem. Dessa lidanden kunde dock — utom genom direkt
köp av avlatsbrev — förkortas dels genom gåvor till
kyrkan, till prebenden och altaren, dels genom åhörandet
av mässan, under det att en försummelse i detta fall var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stock14/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free