Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt». Av lagens ordalydelse kunde man dock läsa ut, att
tjuven i så fall utom förvisningen ur staden förut även
skulle hava dömts till öronens förlust. Och därmed hade
Katarina förut icke straffats. Domstolen dömde henne
nu blott till att stupaslås, »och kommer hon i staden
igen, då skall hon mista livet, ty hon var förut vist av
by» (den 21 januari 1482). Katarina Olofsdotter, som
var född i Bjärnå socken i Finland och nu bodde i
Sollentuna utanför Stockholm, hade stulit för nio öres värde -—
således för över en mark från Margareta, Lilla Tomas’
hustru. »För Guds skull och hennes små barn», skonade
rådet henne till livet samt dömde henne till »stocken»
och att försvärja staden (den 1 juli 1493). En tredje
kvinna, Elin, hade stulit för en marks värde, men blev
på målsägandens bön benådad till »stupan», d. v. s.
spöslitning (den 27 september 1494). En fjärde kvinna,
Margit Pedersdotter, född i Kangasala socken i
Tavastland, som tyckes ha begått en större stöld, blev
verkligen av rådet dömd »till jorden». Men — fortsätter
tänkeboken — »för henne kom vår käresta, nådiga fru
drottning Kristinas bön», och Margit slapp undan med
förvisning från staden (den 7 januari 1499). Såsom
försvårande omständigheter räknades, som sagt, stöld från
husbonde, i kyrka och i badstuga. Även vid stöld av en
halv marks värde gällde det här livet. Ytterligare en
Katarina Olofsdotter, född i Ekerö, anklagades för stöld.
Hon hade stulit ett badlakan och dömdes till stupan och
förvisning ur staden, men varken till graven eller till
förlust av bägge öronen (den 7 januari 1499).
Kyrkostölder voro långt ifrån ovanliga, och då
tjuvarna här alltid voro män, blevo de vederbörligen hängda.
Här förekom t. o. m. en skärpning av straffet. En finné,
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
