Två gamla Stockholmares anteckningar / 54 (1920) Author: Nils Selander With: Edvard Selander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - UMGÄNGET PÅ OBSERVATORIUM

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carl Fredrik af Wingård. Efter litografi.

Ärkebiskop Wingård,
som dog 1851, tillhörde
under 1840-talet
föräldrarnas intimaste
umgängeskrets, älskad och ärad
för sitt blida väsende.
Särskilt var vår mor hans
stora favorit. Att hon var
det i hög grad kan man
förstå, ty på hennes
begäran vidtalade han
under en glad middag sex
biskopar att stå fadder åt
hennes yngste son och
förrättade själv dopet.
Man skulle kunna tro, att
ett så högtidligt
upptagande i kyrkans gemenskap nästan borde
predestinerat pojken att bliva präst. Så var dock, som nämnt är,
ingalunda förhållandet.

Under riksdagarna behärskade det högvördiga
ståndet helt och hållet umgängeslivet på Observatorium. Och
bland dem är det särskilt biskoparna, som kvarstå i
vårt minne, icke därför att de voro biskopar, men därför
att de samtliga ägde en sällspord förmåga att göra
sammanlevnaden i hemmet behaglig och att t. o. m. vi
pojkar begrepo, att många av dem voro i hög grad
begåvade och kvicka män.

Ärkebiskop Reuterdahl var just ej utmärkt genom
under samtalets form framträdande spiritualitet. Han
uttryckte sig tvärtom stundom med en viss svårighet.
Säkerligen var pennan hans förnämsta vapen. Vi
pojkar kände honom såsom författare av en
kyrkohistoria, vilket naturligtvis hos oss var en ytterst dålig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>