Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - UMGÄNGET PÅ OBSERVATORIUM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högvördiga farbröder, som under vår ungdom visat oss så
mycken vänlighet och glatt oss med så många och ofta
så lustiga historier. Många av dem träffade vi aldrig
mera.
Vi voro närvarande på prästeståndets läktare, då
ärkebiskop Reuterdahls klubbslag befästade det nya
representationsförslaget och de månghundraåriga
Riksståndens död. Prästerskapet led då smälek därför att
det, ehuru dess majoritet var emot förslaget, avvaktade
ridderskapets och adelns votum, innan det beslutade att
gå eller icke gå till votering. Men sannerligen sådana
män som Sundberg, Nordström, Rundgren och många
andra av feghet bringades att frångå sin övertygelse.
Det finnes något som heter politisk klokhet, och att den
var väl överensstämmande med ståndets handlingssätt,
visas bäst därav, att vi samma kväll hörde August
Blanche stående på ett bord i Operakällaren under
mängdens bifallsrop i ett tal förkunna, att om förslaget
fallit, skulle Stockholms gator hava rödfärgats av
aristokraternas blod, om än detta uttryck i den älsklige
och kultiverade Blanches mun väl mest var en
oratorisk praktblomma, lämpad för tillfället.
Bland unga damer av vår mors umgänge från denna
tid är det egentligen endast två, som voro och till
hennes död fortforo att vara hennes intimaste väninnor,
och som i rikt mått låtit även oss komma i
åtnjutande av välvilja och vänlighet. De voro systrarna
Elisabeth och Olivia, döttrar till livmedikus Nerman, gifta,
den äldre med överdirektören, friherre Osvald Toll, den
yngre med kammarherre Gustaf Fahnehjelm. Vi
minnas dem från början av 1850-talet, strålande av fägring,
två av Stockholms allra vackraste flickor. Om vi skulle
skriva hop volymer, kunde vi ej uttömma berättelsen om
vad de varit för vår familj under de snart sjuttio år,
som sedan dess förflutit. Vår mor dog 1906, Elisabeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
