- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
173

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SAMFÄRDSEL OCH HYGIEN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dinglande på magen, hade plats bredvid skjutspojken.
Bakpå kärran voro postsäckarna bundna. Observatorium
måste ansetts för en förnämlig plats, ty alltid, när de
kommo in från Norrtull eller när de reste ditut, blåste de
i förbifarten nedanför backen mera eller mest mindre
välljudande fanfarer.

Postrån, särskilt uti de stora skogarna i Norrland, på
Tiveden och på Kolmården voro ej sällsynta. I
förening med behovet av att för resande anskaffa bättre
fortskaffningsmedel än de gamla "rapphönorna" gåvo
poströverierna vederbörande anledning att åtminstone
för de större postlederna anskaffa större och bekvämare
fordon, postdiligenser. Med diligenserna kunde dock
endast ett fåtal resande färdas. Flertalet fick
fortfarande nöja sig med rapphönan.

Rapphönorna och diligenserna gingo sannerligen ej
med snälltågsfart. Vår far berättade, att då han 1829
som byzantinsk resestipendiat återvände till
fäderneslandet, behövde han mera än 14 dagar för att komma från
Malmö till Stockholm. Och samma fart behöllo
rapphönorna naturligtvis allt framgent. En sådan resa var
en ren tortyr på de öppna, med inga eller dåliga
fjädrar försedda, skramlande och skakande kärrorna.
Diligensen från Uppsala till Stockholm, som dock ansågs
vara den bästa som fanns och därtill såsom privat
företag sköttes mycket väl, skulle gå på omkring åtta
timmar, men behövde ofta tolv och därutöver. Ännu
1874, då den ene av oss for upp till Norrland som
läkare vid en koppepidemi, behövdes för resan från
Uppsala till Gävle över tolv timmar.

Värst hade dock militären. Kontingenter ända från
Hälsingland och Östergötland uttogos för den mindre
angenäma bevakningen av fångarna på Långholmen.
De fingo gå den långa vägen från hemorten till
huvudstaden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free