Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RESTAURANTER OCH KROGAR. FÖRSTRÖELSER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var icke rådligt att träda in där utan att vara kund
på stället, ty det hade mera karaktären av enskild klubb
än av förfriskningslokal för allmänheten. Vågade någon
obehörig sig dit, blev han "uttittad". Detta tillgick så,
att dödstystnad inträdde, serveringen upphörde och alla
innevarande började intensivt fixera den nyanlände. Om
han ej fann detta så obehagligt, att han avlägsnade sig,
måste han dock till slut gå, ty mamsell Thunbergs
vackra flickor fullgjorde icke hans rekvisitioner.
Vi kommo en gång dit med brukspatron Herlenius på
Storfors. Uttittningen började, och en kolossalt tjock
stadsmäklare Pelle Lundberg ställde sig mitt framför
oss och starrbligade. Herlenius reste sig då upp och
frågade mycket artigt, om det "var tillåtet att
framställa en fråga". Då Pelle Lundberg med en
handrörelse och nådig nickning bejakat detta, blev frågan:
"Jag ber om ursäkt, men upplys mig, huru mycket har
den där kolossala magen kostat?" Pelle blev pionröd av
ilska, hela Thunbergs brast i skratt, och vi inbjödos
högtidligen att deltaga i det glada laget, där man väl införd
genast fick rang av för framtiden välsedd kund.
Och glatt var det hos Thunbergs. Där voro bland
stamgästerna Daniel Hwasser och Svante Hedin, Janne
Höckert och Kalle Scharp, den för sitt röda hår
"tegeltaket" kallade Fredrik Engström, Elis Cederberg m. fl.,
med ett ord, gräddan av Stockholms skämtare. I övrigt
besöktes stället av officerare, konstnärer, läkare o. a.,
men villkoret för att man skulle trivas där var alltid att
känna de gamla stamkunderna och falla dem på läppen.
På schweizerierna såldes vanligen utom starka varor
även oskyldig konfekt och karameller. Mamsell
Thunberg hade även såsom dekoration på hyllorna innanför
disken glasburkar med dessa sötsaker, men då ingen av
hennes kunder åto konfekt, fann hon på att utbyta den
äkta varan i burkarna mot träbitar, inneslutna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
