- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
229

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RESTAURANTER OCH KROGAR. FÖRSTRÖELSER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han till häst, men ändå präktigare utstyrd med kåpa av
purpursammet. Staven och hästens schabrak voro
beklädda med samma tyg. Den alltid vita hästen leddes av
två stallknektar i stor gala. Den gamle kammarherre
Westerstrand var den siste rikshärolden. Han tog sig
ståtlig ut med ansiktet inramat i vita polisonger och hyn
tävlande i färg med sammetsschabraket. Hans
fryntliga utseende och tydliga motvilja för hästdresssyr
överensstämde dock ej riktigt med den högviktiga
förrättningen. Efter rikshärolden red en avdelning av
Livgardet till häst, anförd av en officer.

På öppna platser marscherade paraden upp på linje,
och rikshärolden läste upp den kungliga kungörelsen,
varefter marschen fortsattes till nästa plats, åtföljd av
stora skaror pojkar, som ej tröttnade på det praktfulla
skådespelet.

Ett annat gratisnöje skaffade oss en antagligen
mycket gammal plägsed, brudvisningen. Det var nog
icke alltid frivilligt, som den unga bruden strax före
bröllopsceremonien åtlydde de rop av "bruden ut", som
hördes från gatan. Men det var ej rådligt att icke
följa den framställda begäran. Då började allehanda
skrän och oväsen, urartande till rena excesser. Massan
ansåg helt enkelt, att det var en dem sedan
gammalt tillkommande rättighet att få se bruden.
Eskorterad av tvenne marskalkar, som buro brinnande
kandelabrar, trädde hon ut i full stass till ett fönster i
familjens största rum åt gatan, eller ännu hellre utanför
porten på trappan eller på en balkong. Här fick hon stå
dödstrött ända till en timme och underkasta sig
granskning; ibland fick hon applåder, men ofta kritiserades
hon högt av den ej alltför finkänsliga publiken.
Familjens högre eller lägre ställning var likgiltig,
överallt måste bruden ut. Enda sättet att undgå obehaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free