Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- KADETTIDEN. GRADPASSERING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid hennes fråga, om
hennes pojke blivit
kuggad i "analyten"
(analysen), började Jochnick
mitt på gatan klappa om
min mor och utbrast
skrattande: "Käraste hon,
käraste hon! Säger hon
också ’analyten’!"
 |
E. G. Klingenstierna.
Efter fotografi. |
I andra förhållanden
än examen hjälpte
Jochnick gärna kadetterna ur
trångmål. Vi brukade
understundom på
fristunder "smita" till
Norrbacka värdshus, som även
besöktes av officerare
och lärare. Då Jochnick en gång var med i sällskapet,
passade han på, medan de andra pälsade av sig i nedre
förstugan, att gå upp i övre våningen, där, som han
förmodat, mycket riktigt några kadetter funnos. Vid
lektorns åsyn äntrade dessa ut genom fönstret och gåvo
sig av i språngmarsch. Vid officerarnas uppkomst
pekade han glad ut emot Solnaskogen och utbrast
skrattande: "Där ser Ni skosulorna på den sista".
En långvarig och plågsam sjukdom slutade
Jochnicks arbetsfyllda liv. Sin humor behöll han i det sista.
Då en av hans gamla lärjungar, när det nalkades mot
slutet, efterhörde hans befinnande, svarade han: "Jo,
käraste han, tack ska’ han ha’, jag blir Gud vare lov
sämre och sämre för var dag som går!"
Vår lärare i historia och geografi, lektor Tham, var
mycket döv, vilket vi visste att till vår fördel utnyttja.
Vid en examen i historia, då litet var kände med sig
att hans kunskaper voro högst underhaltiga, gömde vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stockante/0255.html
