Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 44 PÅ GYMNASIUM.
tiden icke några pulpeter, lika litet som några stolar
med ryggstöd. Vi sutto obekväma bänkar, som
gjorde oss hopkrumpna och krokiga, och nödgades
hålla våra öfversättningsböcker i händerna.
Ännu värre var, att sällan hade några öfver—
sättningsböcker, dessa måste lämna till superio-
rerne, hvilka ansågo sig icke behöfva belasta sig
med dylik börda, da de promenerade till läroverket.
Där sutto inferiorerna tomhändta bänkarna och
nödgades mottaga lärarnas förebråelser för att de,
såsom det hette, glömt att taga böcker med sia.
Höflighet var det första en inferior fick lära
sig. Så snart han mötte en superior, måste han
taga mössan af sig, och han tilläts naturligtvis aldrig
att träda i »Ringen», utan att först ha blottat
hufvudet. Ansågs han för liten att stå på golfvet
och buga sig, nödgades han stiga upp en bänk
för att därifrån göra sina vördnadsbetygelser för de
öfverordnade. En liten inferior lyftadesi det ända—
målet till och med upp ett högt skåp i nedra
förstugan och lämnades kvar där sedan lästimmen
börjat. Den det sättet upphöjde måste stanna
där till dess en lärare händelsevis upptäckte honom
och anskaffade en stege.
litt favoritnöje för superiorerne lediga stun-
der var att stoppa en eller ett par inferiorer ned i
en uti förstugan befintlig vedlår, stänga till locket
och sedan sätta sig själfva ofvanpå, med klackarne
trummande vedlårens yttersida. Belägenheten i
låren var nog icke den angenämaste.
Man kunde förmoda, att sådant skulle föda
ovilja och agg saint måhända urarta till hämnd—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
