Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UPPSALA. I 7 I
grannarne vid Sundet. Uppsala studenter hade icke
varit med, lika litet som den svenska hufvudstadens
folk. Flertalet svenskar hade icke fattats af den hån-
förelse, med hvilken Själlands och Sydsveriges in-
vånare räckte hvarandra handen. Det gamla national-
hatet mot danskarne hade icke fullständigt utplånats
ur uppsvearnes hjärtan. Detta utsläcktesicke förrän
vid Uppsalamötet 1843, men de nya vänskapsför-
hållandena bekräftades i Köbenhavn 1845.
En sådan verkan af några hundra ynglingars
svärmeri har man visserligen sedan sökt förringa,
och det har påståtts, att hvad som besvors i Odins-
lund och Gamla Uppsala högar i juni 1843 icke
skulle ha haft något riktigt allvar med sig eller åt-
minstone icke kunde blifva af någon varaktighet för
framtiden. Men hvem kan dock fullt allvar på-
stå, att ett våckelseropfrån ungdomen icke har något
att betyda? Hvad de unga tänkte, sjöngo och siade
1840-talet
har icke spårlöst försvunnit, äfven om
det icke gjort sig gällande i de former som då sväf-
vade för de ungas ögon. Mörkt har det kunnat se
ut, åtminstone mellan två af Skandinaviens folk, och
allra mörkast under senare tider, men utan den varma
brödrakärlek som för sex årtionden sedankänneteck-
nade Nordens bildade ungdom skulle mörkret nu
kanske varit ännu omedgörligare. Så tänka åtminstone
de gamla som ännu i lifvets höst tro återupp—
lifvandet af hvad som var deras ungdoms käraste
förhoppning och icke misströsta om skandinavismens
uppblomstrande ytterligare en gång och då för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
