Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 92 MARSDAGARNE I STOCKHOLM I 848.
sig, och snart ansåg man republiken stadfäst för all
framtid. Det kunde icke komma i fråga annat än
att Lamartines idealrepublik skulle, blott den öfver-
stått de första svårigheterna, blifva det samhällsskick,
som alltid skulle lycklig
ogöra Frankrike och såsom en
ledstjärna lysa för öfriga folk!
Det var hvad åtminstone unga då blott
hoppades, utan ansågo alldelessäkert. Och de unga
räknade sina led långt upp i mannaäldern. Likväl
var den där kärleken till republiken bra platonisk.
Det var väl knappt någon bland dessa entusiaster
som skulle ha velat hjälpa till för att en republik
äfven i Sverige.
Stockholm skulle emellertid ha en reformbankett,
och ehuru reformvännernas sällskapfanns redan innan
man här visste någonting om revolutionen i Paris,
så torde väl underrättelsen därom med däraf föranledd
hänförelse ha bidragit till banketten. På söndagen
den 12 mars hade nyssnämnda sällskapen samman-
komst i Lilla börssalen, då grosshandlaren Frans
Schartau var ordförande, och där man såg till och
med gamla konservativa ledamöter af bondeståndet,
ex. Peter jönsson i Träslända, hvilken nu »sulle
tro», såsom han uttryckte sig, att man borde göra
något för reformen. Ännu märkligarevar, att siälfve
Nils Strindlund, den mest konservative bland alla,
hade där infunnit sig. För öfrigt deltogo C. L.
Almqvist, Thomander, Dalman, Hierta, Ekholm, borg—
mästaren i Västerås, och Wetterbergh
(onkel
Adam)
m. kända liberale.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
