Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
i
i
i
i
HOS ZINGGS, HOFFMEISTER OCH KRONPRINZEN. 21’
som anbefalldeAdolph Hartmann till platsen i Stock-
holm voro Voss & Spies Hötel Victoria i Ham-
burg samt Theodor Dill, i firman Albrecht & Dill,
den bekante köpmannen och storborgaren.
På Hoffmeisters lilla restaurant vid Grosse
Bleichen träffades många unga kontorister, men dit
gick också en doktor Langelötje, en lärd man utan
anställning och utan förmögenhet. Vid det stora,
gemensamma bordet företrädde han den högre bild-
ningen, hvarför han gärna lät bjuda sig en flaska
vin, helst rhenskt, efter hvars tömmande han var-
så nöjd med hela världen, att han ur eget »Bewust-
sein» sig själf färdigkonstruerade de absolut för-
månligaste förhållanden. Uteblef vinet ett par dagar,
slog filosofen Langel’utje sig med stor skärpa den
rena kritiken och då var han icke god att råka
ut för.
Den som då var mest utsatt för doktorns
skarpa omdöme var en tragisk skådespelaresom också
tillhörde restaurantens fasta kunder. Han hade en
gång blifvit misskänd af publiken och ville därför,
sade han, aldrig mera uppträda annanstädes än i
slutna sällskap, och då middagsgästerna hos Hoff-
meister måste anses som ett sådant, kunde man, när
vinet räckte till och doktorn var vid godt lynne,
öfvertala skådespelaren att vid bordet framställa några
»gripande» scener.
Dessa kritiserades det obarmhärtigaste af
doktorn, hvilket gaf skådespelaren tillfälle att fram-
hålla kritikern som en afskyvärd barbar. Vanligtvis
fick jag icke vara vittne till slutet konstnärens
och doktorns häftiga träta, enär jag måste skynda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
