Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 PÅ KEJSARDÖMETS
TID.
Nu var det icke många som fördömde tåget
till Italien, hvilket aflupit så gynnsamt för franska
äran och fullbordats så kort tid samt väl också
skulle förena det dittills splittrade Italien och befria
det från utländskt ok. Det senare visste man visser-
ligen icke ännu, men Italiens vänner hoppades därpå,
och för tillfällettycktes parisfolket bestå af idel sådana.
Hela Paris var i rörelse inryckningsdagen,
den 14 augusti 1859, för att önska de återvän-
dande krigarne ett hjärtligt välkomna igen. Alla
återvände icke, det visste man nog, och mången
familj hade att sörja förlusten af en kär medlem som
nu låg under torfvan den Lombardiska slätten,
men de som kommo tillbaka mottogos så mycket
hjärtligare och festligare.
Redan tidigt dagen gjorde jag ett slag nedåt
boulevarderna för att taga festförberedelserna iskär—
skådande. Trupperna skulle komma från Bastille-
platsen, där de rastat en stund efter afmarschenfrån
Saint-Maur, hvars slätt, omkring en svensk mil
öster från Paris, man hade slagit läger ett par dagar
förut, omedelbart efter ankomsten från Italien.
Öfver allt vägen mellan Bastilleplatsen och
Rue de Paix flaggades och man hade rest vene-
tianska master i glada färger, med fanor och standar,
vimplar, blommor och gröna kransar prydliga
sköldar.
Äreportar saknades heller, dekorerade med
trefärgade dukar, förenade med blomsterkedjor och
rosenslingor samt behärskade af en öfver det hela
tronande gyllene örn af riktigt jättemått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
