Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ KEJSARDÖMETS TID.
Stackars Murger var rik på kvickhet och hade
ett godt litterärt namn samt hederslegionen, men
vidare icke.
En annan af mina äldre litterära bekantskaper
under Odéons arkader var däremot verkligbohémien,
och det hade icke öfverraskat mig, om man sagt
mig, att han brukade söka nattläger icke i Luxem—
bourg-parken, den stängdes hvarje afton sedan en
talrik militärpatrull utdrifvit de innevarande. Nej,
den hvarom jag nu talar låg sannolikt i fria luften
under arkaderna eller på trappafsatserna nedanför
teaterns hufvudfasad.
Men så blef han chef för en af nationalgardets
bataljoner, en mycket revolutionär bataljon, och då.
fick han väl ligga, såvida han tillät sig en sådan
lyx, i något corps de garde.
Denna egendomliga person hette ]uler Vallås
och blef mycket bekant under kommunen, men just
icke den berömliga sidan. Han hade goda kun-
skaper och skref icke utan talang, men var den
vildaste samhällsomstörtare man kunde råka ut för.
Mot slutet af sextiotalet gaf han ut ett par ganska
egendomliga böcker, som stämde väl öfverens med
författarens besynnerligaåsikter för öfrigt. De kalla-
des Ler Réfraciairx
och La Rue.
Ungefär samtidigt gaf Jules Vallés ut en tid-
ning, som höll på att göra honom till rik man.
Det var Le Cri du Pez/plc,som fick en upplaga af
ända till 100,000 exemplar och såldes öfverallt i
Frankrike. »
Men så kom kommunen, och det var slut med
litteraturen, åtminstone för någon tid. Jules Valles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
