Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 PÅ KEJSARDÖMETS
TID.
befattning i Marseille, tror jag, och bar därför all-
tid konsulstiteln, men hade också, 1848, tjänstgjort
vid franska beskickningen i Stockholm, som chancelier
vill jag minnas.
I Paris hade Fahlman slagit upp sin affär
en ganska snygg gård, men affärslokalen var af allra
minsta omfång nedra botten, och man klef från
gården rakt in i midten kontoret. Där tillhanda-
höll Fahlman både landsmän och främlingar med
upplysningar om alla möjliga parisförhållanden, och
om de främlingarsom anlitade kontoret erlade någon
liten betalning, kom detta högst sällan i fråga om
landsmännen. De ansågo, att Fahlman för lands-
mahskapets skull borde lämna upplysningarnagratis.
Så hade gamle Blumm gjort. Då hade det fallit
sig så naturligt, att man sagt: »Vi till Blummen».
Då han var död, sade man: »Vi gå till Fahlman!»
Det stämde öfverens.
Då fråga var om varusändningar, bekvämade
man sig att erlägga några speditionskostnader, men
de måste Fahlman beräkna så billigt som möjligt
— för landsmanskapets skull. Fahlman tryckte
ned siffrorna till minsta tänkbara belopp, och likväl
kunde det hända, att man fick höra brummande öfver
Fahlman, som »var så dyr».
Han var i själfva verket den oegennyttigaste
person man kunde träffa och alltid benägen att
hjälpa andra, fastän han själf hade så litet. Prak—
tisk affärsman var han ingalunda. Hans många för-
slag och försök bära vittne därom. Någon med-
hjälpare kontoret hade han icke, men hann själf
med mycket kort tid. Han var i ständig Verk—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
