Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 PÅ KEJSARDÖMETS
TID.
ligen var schallrspelarnas
hufvudkvarter och där några
intressanta partier ständigt voro i utförande, men
hindrade att kafégästerna sysselsatte sig med dryf—
tande af konstfrägor och litterära uppgifter.
Bland de sist nämndas förfäktare utmärkte sig
i synnerhet den danska litteratören P. L. Möller,
för alla bildade skandinaviska teater- och litteratur-
vänner bekant och högt aktad som författare af Det
nyere Lystspil i Frankrig og Danmark, som 1857
belönats med Köbenhavn-universitetetsguldmedaljoch
året därpå utgafs i bokform.
Denne Möller var en egendomlig person, för
hvars lärdom man gärna bugade sig, och hvars litte—
rära förtjänster man villigt erkände, men hvars ret—
liga och frånstötande lynne gjordeobehagligt intryck.
Hans intellektuella begåfningstod mycket högre än
hans moraliska förtjänster, och för hans giftiga om-
döme om människor gick man helst ur vägen.
Hans skarpa satir var mördande. Men då han nöjde
sig med att blott på vetenskapliga grunder kritisera,
måste man med intresse höra honom.
Understundom var hans människohätskhet så
ohygglig, att den kanske närmade sig sinnessvaghet,
men så drog han fram med ett möjligtvis ganska
elakt, men utmärkt kvickt påstående, och man måste
skratta.
En gång kom den bekanta danska författaren,
tidningsredaktören, teaterledaren och Tivolidirektören
Robert Watt till Paris och sammanträffade med
Möller samt bjöd honom att tillsammans med sig
se en föreställning Théåtre-Francais.För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
