Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDBOR I PARIS. 233
nära befryndad. Den unge Collin hade gjort Ander-
sen sällskap på en resa i Nord-Afrika, och som
minne af den afrikanska jorden hade de medfört ett
stort antal små sköldpaddor som nu krälade kring
på golfvet. Det var endast med stor svårighet man
kunde undvika att trampa dem.
Efter en stunds väntan uppenbarade sig Ander-
sen och log emot oss med all den älskvärdhetsom
han ägde i så hög grad.
Äfventyrsdiktaren var då 58 år, men utseendet
var fullkomligt likadant som då jag senast sett
honom i Köbenhavn Here år förut, och mycket
hade han heller förändrat sig nio år därefter, då
jag åter hade nöjet att träffahonom i hans fädernesland.
Den höga hvita halsduken tycktes han alltid
bära, men klädseln morgonen i Paris var för
Öfrigt mycket enkel. En fotsid öfverrock tjänst—
gjorde som nattrock. Den af oss framfördainbjud-
ningen besvarade han med mycken tacksamhet, och
så frågade han, om han fick läsa något för oss,
hvilket naturligtvis med stort nöje besvarade ja-
kande. Vi togo plats under det de små sköld-
paddorna fortforo att kräla mellan och under våra
fötter.
Andersen läste ytterst intagande, men jag be—
klagar, att jag nu icke kommer i håg hvad han före—
drog. Jag vill dock minnas, att det var något af
hans senaste författarskap. Efter slutad läsning och
af oss ytterligare framförda tacksägelser togo af—
sked, och så väl diktaren själf, som unge Collin och
några sköldpaddor följde oss ut i förstugan, där
artiglletsbetygelserna fortsattes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
