Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 UNDER PARIS-KOMMUNEN.
Där var hela natten odrägligt oroligt. Man
pratade och gormade, skrek och väsnades alla
sätt. Kvinnor sökte förgäfves tysta sina skrikande
barnungar. Flera kvinnor gräto. Det fanns en som
skrattade, men det tog sig hemskt ut.
Flertalet utgjordes visst af parisare eller sådana
som hade att i Paris uträtta ett och annat, många
sannolikt af ganska stor vikt, och nu visste de
huru de skulle bära sig åt för att veta huru det
egentligen stode till inne i hufvudstaden. De flesta
beklagade sig helt högljudt.
jag insomnade Heragånger, men väcktes genast
af bråket omkring mig. Klockan sex på morgonen
började kanonaden, och då ökades utropen och klago—
ljuden, man hörde tydligt skotten och visste
hvad de betydde.
Min toalett tog lång tid. Frukosten drog
heller långt om. Fram förmiddagen var jag
åter resfärdig, och då jag hade bestämt mig för att
begifva mig först till Versailles, skaffade jag mig
plats taket af en omnibus som gjorde regelbundna
resor, efter hvad man sade, mellan Poissy och Ver—
sailles.
Det var en härlig vårmorgon, men kanon—
dundret blef allt tydligare, och naturens frid öfver-
ensstämde icke med krigets åskor. En tillfällig res—
kamrat omnibustaket, en ung soldat som kom
tillbaka från fångenskapeni Tyskland, talade heller
om annat än ofred och framställdeden öfvertygelsen,
att Frankrike snart skulle hämnas för det svåra, men
ingalunda, sade han, förkrossande nederlaget.
Vi foro genom Saint—Germain-en-Laye
och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
