Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER PARIS-KOMMUNEN. 2233
dels i Versailles, dels i Paris, hade jag ofantligt stor
nytta. Vid mitt första sammanträffande med honom
i Versailles upplyste han mig om att man verkligen
kunde komma in i Paris, i fall man toge vägen
öfver Saint-Denis, där en del af tyska arméen höll
vägen öppen för alla som förde lifsmedel eller
vapen med sig.
— Men, tillade häfdatecknaren, hvad skall ni
göra i Paris?
—— Studera förhållandena!
—— Förhållandena äro miserabla. Det kan jag
säga er, och ni utsätter er för mycket obehag, att
säga för verklig lifsfara. Kommunaderna skona
ingen som de misstänka höra till regeringens parti.
Mig ha de afsatt från att vara maire i Passy, som
är det sextonde arrondissementet i hufvudstaden, och
hade de fått tag i mig, hade det nog inte nöjt sig
med bara afsätta.
Jag tackade, men lät afhålla mig från att
söka komma in i Paris, om sådant vore möjligt.
Dagen efter mitt första sammanträffande med Henri
Martin sökte jag upp det svensk—norskasändebudet,
hvilket för tillfället var Vår legationssekreterare
Henrik Åkerman, som då tjänstgjorde såsom chargé
däffaires. Vår minister, baron Adelswärd, hade,
liksom beskickningens Öfriga medlemmar, stannat i
Paris under hela tyska belägringen, men efter dess
slut farit till Connes för att söka hjälpa upp sin
genom belägringsdieten starkt angripna hälsa. Dä
stannade major Staaff ensam bland svensk-norska
legationens medlemmar kvar i Paris, under det att
herr Åkerman följde öfriga makters exempel och for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
