Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S6 UNDER PARIS-KOMMUNEN.
och parisiskorna begåfvo sig dit för att lämna och
mottaga bref. Detta skulle försiggå regelbundet,
men lämnade mycket öfrigt att önska, och man
kunde aldrig vara säker brefvens ordentliga fram-
komst.
Trängseln bangården var i hög grad be-
svärlig, och de tyska gendarmerna hade mycken
möda med att hålla åtminstone någorlunda ordning.
Med knapp nöd fick jag plats i en kupé och en
fjärdedels timma därefter var jag i Paris.
Med sällsamma, allt annat än glada känslor
återsåg jag den stad, där jag förut lefvat så lång tid.
De under vanliga förhållanden så folkrika och
lifliga omgifningarna kring Nordbanans storartade
stationshus voro nästan folktomma, och af varutrafik
syntes nästan lika litet. Få Hakrar höllo utanför
bangården, och det var ingen svårighet att komma
öfver sådana åkdon. Jag steg upp i ett af dem,
hvars kusk med ett artigt:
— Montez, citoyen! bad mig taga plats.
Den gamla franska artigheten förnekade sig
således icke, men jag tyckte, att en man från gatan,
beväpnad med gevär och revolver, tilltalade kusken
med ett icke så artigt, snarare något vresigt man
capitaine, därmed antydande, att »åkaren» innehade
en befälspiats i kommunens här, fastän han för till—
fället skötte sitt hvardagsyrke som droskkusk. jag
är dock icke rätt säker att jag hörde rätt, men
det gick ett rykte sedan i Paris, att fiakerkuskarna
tjänstgjorde i kommunard-armén som officerare vid
nationalgardets generalstab. Efter kommunens fall be-
höfdes heller mer för att mota Öfverdrifna anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
