Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTER I STOCKHOLM. 303
som man gärna såg scenen, men af hvilka Her-
talet ingick äktenskap med personer som tillhörde
teatern och därför lämnade Skådebanan.
År 1866 var det sista året af baron Eugene
von Stedingks direktörskap för de kungliga teatrarna,
och han stod i beredskap att anytta från de två
ganska enkla rum i operahuset åt Arsenalsgatan, han
innehade, samt tillträda den svensk-norska sände—
budsposten i Madrid. Han var af teaterfolket aktad
och omtyckt, en lika bildad som nitisk och välvillig
styresman för de kungl. teatrarne, af hvilka den
dramatiska år 186 3 inköptes hans föranstaltande.
Stockholm hade den tiden väl" icke så
många teatrar som nu, men antalet var dock ganska
betydligt i jämförelse med folkmängdeni Stockholm,
som då föga öfversteg 126,000. Af de mindre
skådebanorna stöd Södra teatern i främsta rummet.
Där spelades hvarje afton »Andersson, Pettersson
och Lundström» som då ifebruari hunnit till 64zde
föreställningen. De tre lustiga brödernas roller
utfördes af Hodell, Bergström och Warberg, af
hvilka den först nämnde då var 26 år, Bergström
29 och Warberg endast 24.
Hodell var en ganska alsterrik författare och
bearbetare, och bland hans arbeten uppfördes en
bearbetning »Fem trappor upp»,i rBerns salong,
sedan det förut gifvits i Davidsons paviljong. På
Ladugårdslandsteatern, som då var tio år gammal
och innehades af balettmästaren Selinder, gåfvos
»Maskeraden i Vindskammaren» samt »Unter den
Linden», en Selinders många baletter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
