Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag ville icke bedröfva någon," sade Henry,
"men vi retas alltid, och ingen bryr sig om det,
utom Bessie.
Sam mumlade vresigt: "Man kan verkligen icke
alltid väga sina ord."
"Nu kan det vara nog om den saken," sade miss
Fosbrook; "det är tid på att begifva sig till kyrkan.
Men jag tycker, att de starka skulle visa sig
undfallande mot de svaga och ej säga något, som kunde
göra dem ledsna."
Hon gick ut och Susanna var den första, som
utropade:
"Jag trodde ej, att hon skulle vara så bråkig."
"Tyst Susanna," sade Sam, "hon är icke bråkig.
Jag tycker om henne, för det, att hon har ruter i sig;
men en kan ej alltid vara så fin och pipplig i sitt
tal, som hon. Jag tycker om, att säga sanningen."
Det hade varit bra, om någon varit närvarande,
som kunnat säga mr Samuel, att kärlek till sanningen
ej består i, att säga folk obehagligheter och gifva
dem opåkallade tillmälen.
Miss Fosbrook förundrade sig ej öfver, att lilla
Elisabeth var misslynt öfver den tarflighet, som rådde
på Stokesley, der barnen voro en dålig kopia af sin
faders rättframma sätt, och der bristen på pengar
gjorde, att allt, som hörde till ett förfinadt
lefnadssätt, saknades. Hon visste att kapten Merrifield
såsom egendomsherre var lika fattig, som hennes far
såsom läkare, och att han, för att kunna gifva sina
söner en, deras samhällsställning motsvarande,
uppfostran, måste lefva sparsamt på allt sätt — utan
att derför vilja gifva Bessie rätt, hade miss Fosbrook
dock medlidande med hennes sorg, att aldrig få se
något vackert. De tre flickorna inkommo kyrkklädda,
i de tarfligaste bruna hattar, svarta kragar och
grofva bruna alpacaklädningar, nästan väl långa och
ej särdeles vida; ej ens ett kulört band eller en
halsduk som kunde gifva dem ett litet gladare utseende;
ja, till och med deras psalmböcker voro bruna. Bessie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
