Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qväll. Men Bessie var ej vid godt lynne, och när
gossarne sågo detta, började de straxt att reta henne.
Harry var den första som sade: "tror du inte
Bet, att Purday i dag hade behöft sin bössa i kyrkan."
Elisabeth sköt ut underläppen, väntande att få
höra något obehagligt, och de andra voro ej sena att
begära en förklaring.
"För att skjuta små fåglar."
Ett allmänt gapskratt följde härpå.
"Hör nu," fortfor gossen, "skall jag skaffa dig
en skata att sätta i hatten, Bessie?"
"Ack, bry dig ej om det," svarade Bessie med en
så melankolisk röst, att Sam, hvilken verkligen tegat
i början, ej kunde låta bli att instämma i skrattet.
"Skaffa henne hellre en sparf ifrån London."
"Nej, den passar bättre åt mig," sade Christabel
vänligt. "En sparf, som är född i London, är så djerf
som en kattunge."
Hon hade verkligen hittat på en säkerhetsventil;
svaret roade gossarne och afhöll dem från att plåga
sitt vanliga offer, ty de funno nu ett särdeles nöje
i, att upptäcka en likhet mellan hvar och en af dem
sjelfva, och en fågel. När talet föll på talgoxar och
sädesärlor, blefvo de så förvånade, att miss Fosbrook
ej sett några sådana, att de i största hast drucko ut
sitt té och drogo henne med sig i trädgården, för
att visa henne fåglar, ägg och bon, hvilka hon var
mycket ifrig att få se, så snart hon fått höra, att de
aldrig brukade taga några bon.
Bessie borde hafva varit tacksam, att hennes
förföljare gingo ifrån henne, men hon var förargad, att
hennes egen Christabel Angela skulle gå med alla
de andra ut i trädgården och ej stanna qvar hos
henne i skolrummet.
Orsaken till hennes dåliga lynne var den, att
miss Fosbrook hade sagt henne något, som hon ej
kunde glömma. Derföre ville hon hvarken stanna
inne eller gå ut, men gick omkring med ett så ynkligt
utseende, att Johnnie ej kunde låta bli att förarga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
