- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
112

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Der suto nu de två ungherrarne uppspetade
med ett ben på hvar sin sida om den nya jerngrinden.
Det var ungefär, som att sitta på eggen af en knif,
och Johnnies ben hängde knappt ned så långt, att
han kunde hvila med tåspetsarne på slån nedanför,
men han höll sig fast i gallerna, och dessutom var
det ju en så upphöjd ställning, och man kunde
förlika sig med mycket, för nöjet att befinna sig fyra
fot öfver jorden. Harry sade, att det liknade
stormasten på ett krigsskepp, det vill säga, när vågorna
icke slogo öfver, som han sett på en tafla, som
föreställde Eddystones fyrbåk.

"Nej, se på de små englarne, som sitta der uppe,"
ropade en röst från vägen, och när Harry tittade ner,
såg han, att det var gossarne Greville.

"Ja," svarade han, "det är mycket roligt att sitta
här uppe."

"Jaså, tycker du det? I mitt tycke måste det
vara, som att rida på en rakknif. Men kom ner nu
och lek med oss," sade Osmond, under det att Martin
öppnade grinden och till Johnnies stora
förskräckelse började svänga den fram och tillbaka, men ju
hårdare han höll sig fast i gallren och bad honom
upphöra dermed, desto hastigare svängde Martin
grinden och gapskrattade åt hans rädsla. Henry
klättrade emellertid ned, fasthöll grinden och frågade,
hvad hans vänner hade haft för sig. Den ena visade
honom då ett rödt kruthorn, den andra en hagelpung.

"Har ni ock en bössa!"

"Nej, men vi veta hvar trädgårdsmästaren
gömmer sin, och pappa har gått bort i dag. Kom med
oss, Harry, så skall du äfven få skjuta."

"Jag vill ej gå långt hemifrån i dag."

"Åh, det vet jag visst! Hvad var det mamma
hade hört, Osmond? Att er mamma var mycket
bättre, var det ej så?"

"Nej, sämre, tror jag," sade Osmond.

"Nå, lika godt, om du går och hänger här, blir
hon väl ej bättre för det, vet jag."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free