Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I betraktande af detta och den uppståndelse, som
under förra veckan gjort det omöjligt, att strängt
upprätthålla ordningen, förkunnade hon dem på
måndagsmorgonen, att de skulle slippa att plikta för förra
veckan och att de skulle få ut hela sin veckopenning.
Kanske hon gjorde detta, emedan hon trodde,
att dessa två shillings och tre pence skulle öka
insamlingen så mycket, att den räckte till för inköpet
af ett "någorlunda hyggligt svin". Hon tänkte äfven,
att det nu kunde vara tid på, att David blefve
belönad för sin ihärdighet, så att han sedermera kunde
tänka på något annat än blott på svin och pengar.
Detta tillkännagifvande helsades med tacksägelser
af flickorna, och af gossarne med ett dånande: "tre
gånger tre hurrarop för miss Fosbrook!" och Bessie
var så glad, att hon i stället för att gnälla öfver
bullret, förenade sig med Susanna och Annie för att
hurra, men det blef ett sådant löjligt pip, att Sam
skrattade ut dem och gjorde narr af deras svaga
hurrarop. Men till och med detta tålde Elisabeth.
Under tiden stod David vid bordet, trummade
derpå med fingrarne, som om han spelat ett
musikstycke, och räknade: nittiotvå, nittiotre, nittiofyra, det
är mina; nittiofem, nittiosex, nittiosju, det är Jacks,"
och så fortfor han mycket flitigt att räkna, tills han
vände sig om och utropade: "ett hundratjugo!" Nu
hafva vi svinet!"
"Hvad säger du?" utropade Annie.
"Ett hundratjugo pence. Sukey sade, att ett
hundratjugo pence gör tio shillings. Nu ha vi det!
Nu ha vi svinet! Ack, det är färdigt! Får jag lemna
pengarne åt Purday?"
"Vi skulle ju låta dem ligga tills marknadsdagen,
du lilla plågoande," sade Henry.
"Nej, nej, nej," ropade flera röster, "endast tills
vi hade tillräckligt."
"Och jag är säker på, att ingen vet om vi hafva
nog," tillade Harry ifrigt. "En hög halfpence-stycken,
det är något det."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
