- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
138

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Åh nej, och inte Sam heller. Det var Freeman
sjelf. De sade alla, att ni ville förstöra hennes goda
rykte, och de vilja ej, att främmande personer skola
befalla öfver dem."

"Jag ber dig, Susanna, låt mig slippa att höra
detta. Det tjenar ingenting till."

"Ack jo, hör på!" utropade Susanna. "Vet ni
att Mary — jag vet ej hur hon kunde göra det —
sade, att Bessie alltid var så slipad, och att hon varit
i skåpet och tagit pengarna; men hon vore er favorit,
och derför försvarade ni henne. Och Freeman började
plåga henne med, att bekänna sanningen, och sade,
att hon var ett elakt barn, emedan hon ej gjorde det,
men orsaken till alltsammans vore, att en främling
hade uppsigt öfver oss. Jag är säker på, att de sätta
upp Johnnie och David, att vara stygga mot Bessie."

"När hände detta?"

"I går afton, när vi gingo in i barnkammaren
och tvättade oss. Det var vår tur. Ack, hvad jag
önskar, att mamma vore hemma igen."

"Det gör jag med, mitt kära barn. Och hvad
gjorde den stackars Bessie?"

"Hon blef alldeles blek och sade ej ett ord, ej
ens när de sade, att hon var halsstarrig. Men när
vi gått till sängs och jag kysste och klappade henne,
började hon gråta så förfärligt, att jag ej visste hvad
jag skulle göra, och vet ni, då kastade jag på mig
min schal, och gick och ropade Sam, och som han
ej ännu gått och lagt sig, kom han och satte sig
bredvid henne och sade, att han trodde henne, och
att hon är lika bottenärlig som någon af de andra.
Sam var så snäll och vänlig, och vi båda smekte
henne, tills hon somnade. Sedan gick Sam in i
barnkammaren och sade, att det var skamligt af Freeman,
men kokerskan säger, att det bara gör henne värre,
emedan hon är afundsjuk på, att vi hålla af er."

"Det gläder mig att höra att du är så snäll mot
Bessie, mitt barn, men jag vill ej att du skall bry

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free