Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han någonsin gjort förut. En eftermiddag bad han,
att hon skulle få gå med honom till Bonchamp, och
han ville ej hafva någon mera med sig, och ehuru
det var en mycket varm dag, hade Bessie aldrig
gjort en så treflig promenad. Han plockade smultron
åt henne, och visade henne en isfågel, och ett
mycket stort aqvarium, som stod i en trädgårdsmästares
fönster, och i hvilket några guldfiskar och en mycket
lustig liten vattenödla simmade. Och på hemvägen
talade de mycket om sin fars resa, och huru de
skulle kunna hjelpa sig utan honom, och Bessie hörde
med glädje, att Sam hoppades, att miss Fosbrook skulle
stanna qvar, äfven när mamma kom hem.
"Ty jag tror sannerligen, att hon har inplantat
litet förstånd i dig, Bessie," sade Sam.
Hon kände sig så lycklig, att hon, i stället för
att, som förr, börja gnälla, när Sam blott kom åt
henne med ett lillfinger, nu såg upp till honom med
ett småleende, så ofta de möttes, ty hon var säker
om hans beskydd och väntade alltid att få höra
något roligt af honom, likasom hon ock ansåg det för
en heder, att få hjelpa honom med hvad som helst.
Dagen derpå, när mr Carey hade sagt åt Sam, att
han skulle lära sig att utpeka på kartan alla städer
i mindre Asien (der i gamla historien hvarje stad
alltid är utsatt så, som om man vore högst oviss om
dess läge), så hjelpte Bessie honom så bra, att hon
besparade honom både tid och möda, så att han kunde
få gå ut i trädgården en half timma förr, än han
eljest skulle hafva kunnat. Då sade han henne, att
hon var riktigt snäll, och gaf henne ett dugtigt slag
i ryggen, som för några veckor sedan skulle ha
kommit henne att gråta och tjuta, men nu förstod hon,
att detta var Sams sätt att tacka, och hon kände
sig mycket hedrad af, att han bad henne hjelpa sig
att meta aborrar, fast det rent af qväljde henne, då
hon skulle sätta mask på krokarne.
Den djupa sorg, som hotat att drabba henne, det
verkliga lidande, hon hade att bära, och det ömmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
