- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
172

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Men det kommer jag aldrig att göra, pappa,"
sade den stackars Sam, som ej kunde förstå, hvarför
hans far talade så strängt med honom.

"Är du säker derpå? Kom ihåg, att du får
taga den svåra dagen med den lätta, och icke jemnt
springa mig i hälarne och ropa pappa. Jag kan icke
se efter dig, och skulle bara skaffa dig ovänner, om
jag gjorde det."

"Jag vill så gerna gå till sjös," sade Sam.

"Jag förstår mig verkligen ej på dig," sade fadern,
och såg helt häpet på honom, "men om det verkligen
är din önskan att resa med, kan du säga åt
Freeman, att hon gör i ordning dina saker, så du kan
fara med mig om thorsdag; skulle du likväl besinna
dig och komma på andra tankar, så låt mig veta
det i tid."

Kaptenen gick ifrån honom och hvisslade gällt
en välbekant signal, vid hvilken hundar och barn om
hvarandra kommo springande från alla kanter, för att
följa med honom omkring egorna. Med barnen kom
äfven hans bror, men Sam höll sig undan. Han hade
ingen lust att följa med den glada skaran, ty han
trodde, att hans far var missnöjd med honom och att
han måste hafva förgått sig på något sätt.

De, hvilka, liksom Sam, hafva den vanan att vara
frånstötande och inbundna och äro fallna för att kort
och godt säga sin mening, hafva så svårt att uttrycka
sina känslor, att de nästan alltid blifva missförstådda
och ansedda för otacksamma och hårdhjertade, just
när de känna som varmast.

Kapten Merrifield kunde endast döma, efter hvad
han såg och hörde; och äfven när Sam hade fått höra,
att Henry omöjligt kunde få fara, hade han visat så
föga glädje och tillfredsställelse öfver att sjelf få blifva
kadett, att kaptenen var oviss om, huruvida han icke
ovilligt gaf vika för sin fars önskningar, hvilket långt
ifrån var dennes mening, ty han var af den åsigt, att
ingen borde blifva sjöman, som ej hade en stark åtrå
dertill. Härigenom bedröfvade och förargade Sam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free