Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket flitig, och att din farbror vill ha den
godheten att undervisa dig."
Henry gret bittert. Det var ju alldeles
förskräckligt, att nödgas läsa lexor ensam med farbror John
på de andra gossarnes fristunder och att vara under
tant Alices uppsigt, när farbror var i skolan.
Fadern sjelf torde ej varit synnerligt glad, ty
ehuru hans röst lät uppmuntrande, låg det dock ett
djupt lidande i tonen, då han sade: "om du blott ett
halft år är riktigt flitig, Harry, så är jag säker på,
att du blir intagen i skolan, och då blir du mycket
lycklig, om du ej låter förleda dig till det, som ondt
är, af hvarje odugling som liknar en Greville.
Henry gret och tycktes ej vilja låta trösta sig.
"Det gör mig ondt, att jag skall nödgas lemna
dig på detta sätt," fortfor fadern, "men när jag
kommer hem igen, skall du nog inse, att detta var det
bästa för dig, och då skall du anse farbror John
såsom din bästa vän. Kära Harry, då är du ju en
lång fjorton års pojke. Jag hoppas, att du då är
rättskaffens och manlig. Du kan ej vara det ena, utan
att vara det andra. Se så, god natt nu, min gosse,
och må Gud välsigna dig."
Han kunde kanske hafva talat mera med Henry
om hans fel och dess följder, men denne skulle säkert
tänka mer på, hvad hans far hade sagt, när han blef
äldre och förståndigare.
Ifrån Henry gick kapten Merrifield till
skolrummet, der miss Fosbrook stod och packade in de
små flickornas saker med lika stor ifver och välvilja,
som om hon varit deras äldre syster.
Han tackade henne hjertligt, och utan att skicka
bort flickorna, som höllo på att tråckla hvita remsor
på sina bästa klädningar, frågade han henne, om hon
ville stanna vid Stokesley. Han sade, att han ej
ville lemna sin hustru, utan någon person, på hvars
hjelp och goda handlag med barnen han kunde lita.
Huru nödvändigt det än var för honom att få
sysselsättning, hade han dock måst vägra att antaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
