Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
att hon fått gå så långt allena. Den senare tänkte
bara på sin frukost.
På sina frågor om systerns tillstånd fick Elisabet
icke något gynnsamt svar. Miss Bennet hade sovit
illa, och ehuru hon var uppe, var hon feberaktig
och icke nog rask för att lämna sitt rum. Elisabet
var glad att genast få gå in till henne, och Jane,
som endast av fruktan att väcka oro eller förorsaka
obehag hade hindrats från att i sin biljett uttrycka,
huru mycket hon längtade efter ett sådant besök,
blev förtjust, då hon kom in. Hon orkade dock
icke tala mycket, och när miss Bingley lämnade dem
ensamma, kunde hon yttra föga mera än några ord
av tacksamhet för den utomordentliga vänlighet,
som hon fick röna. Elisabet skötte om henne under
tystnad.
När frukosten var slut, kommo systrarna in till
dem och Elisabet började själv tycka om dem, då
hon såg, hur mycken tillgivenhet och ömhet de
visade Jane. Doktorn kom, och sedan han undersökt
sin patient, sade han, som man kunde antaga, att
hon ådragit sig en stark förkylning och att man
måste försöka övervinna den; han rådde henne att
gå till sängs igen och ordinerade henne några
dragande medel. Rådet följdes genast, ty
febersym-tomerna tilltogo, och hennes huvud värkte våldsamt.
Elisabet lämnade icke rummet ett ögonblick, och de
andra damerna avlägsnade sig ej heller ofta. Då
herrarna voro utgångna, hade de i själva verket
ingenting att göra på något annat ställe.
Då klockan slog tre, kände Elisabet på sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
