Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
— Nej, sade Darcy, jag har inte gjort anspråk
därpå. Jag har tillräckligt många fel, men jag hoppas,
att de inte ligga inom förståndets område. Mitt lynne
törs jag inte gå i god för. Det är, tror jag, för litet
fogligt, säkerligen för litet i världens ögon. Jag kan
inte glömma andras dårskaper och fel så snart som
jag borde, ej heller deras oförrätter mot mig själv.
Mina känslor låta inte blåsa bort sig av första bästa
vind. Jag skulle kanske kunna kallas långsint. Då min
goda tanke om en person en gång är förlorad, så
är den förlorad för alltid.
— Det är i sanning ett fel! utropade Elisabet.
Oblidkelig långsinthet är en fläck på en karaktär.
Men ni har valt ert fel väl. Jag kan verkligen icke
skratta däråt. Ni kan vara säker för mig.
— Det finns, som jag tror, i varje lynne ett anlag
för något särskilt ont, en naturlig brist, som inte ens
den bästa uppfostran kan övervinna.
— Och er brist är en benägenhet att hata alla?
— Och er, svarade han med ett leende, är att med
vett och vilja missförstå alla.
— Låt oss göra litet musik, utropade miss
Bingley, trött på en konversation, vari hon ej tog någon
del. Louisa, du har väl ingenting emot att jag väcker
mr Hurst?
Hennes syster gjorde icke den minsta invändning
däremot, och pianot öppnades; sedan Darcy besinnat
sig några ögonblick, fann han sig däri utan ledsnad.
Han började känna faran av att visa Elisabet för
stor uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
