Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
förmå dig att visa dig obehaglig gentemot en man,
som är tio gånger mera betydande än han. Elisabet
svarade ingenting och intog sin plats i kadriljen,
häpen över att hon ansågs värdig att vara moatjé åt
mr Darcy och läsande i sina grannars blickar en
lika stor häpenhet däröver. En stund förgick, utan
att de båda sade ett ord till varandra, och hon
började tro, att deras tystnad skulle räcka genom de
två turerna, och var först besluten att icke bryta
den, men då hon plötsligen kom att tänka på att
det skulle bli ett större straff för hennes kavaljer
att tvinga honom att tala, yttrade hon några
intetsägande anmärkningar om dansen. Han svarade
och blev åter tyst. Efter en paus av några minuter
tilltalade hon honom för andra gången med dessa
ord: — Nu är det er tur att säga någonting, mr
Darcy. Jag talade om dansen och ni måste yttra
något om rummets storlek eller antalet av de
dansande paren.
Han log och försäkrade henne, att vad helst hon
önskade att han skulle säga, det skulle bli sagt.
— Det var bra. Det svaret är tillräckligt för
ögonblicket. Kanske jag så småningom kommer att
säga, att privata baler äro mycket trevligare än
offentliga. Men nu kunna vi vara tysta.
— Brukar ni i regeln tala, då ni dansar?
— Ibland. Man måste tala en smula, förstår ni.
Det skulle fa sig underligt ut att vara alldeles tyst
en halvtimmes tid och dock bör konversationen till
någras fördel vara så anordnad, att de få slippa
undan med att säga så litet som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
