Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
besparade mig det deltagande, jag kunde ha känt
för er vid ett avböjande svar, om ni hade uppfört
er på ett mera gentlemanlikt sätt.
Hon såg, hur han ryckte till därvid, men han sade
ingenting, och hon fortsatte:
— Ni kunde inte ha erbjudit mig er hand på
något sådant sätt, att det hade frestat mig att
antaga ert anbud.
Återigen var hans förvåning ögonskenlig, och han
såg på henne med ett uttryck på en gång av
misstro och förödmjukelse. Hon fortfor:
— Från första början, jag kan nästan säga från
första ögonblicket av min bekantskap med er gav
ert sätt mig ett livligt intryck av er förmätenhet, er
inbilskhet och ert själviska förakt för andras känslor
och lade grunden till det ogillande, som genom
sedan inträffade tilldragelser utvecklats till en
outrotlig motvilja, och jag hade icke känt er en månad,
förrän jag kände, att ni var den sista nian i
världen, som jag någonsin kunde förmås att gifta mig
med.
— Ni har talat alldeles tillräckligt, min fröken.
Jag förstår fullkomligt era känslor, och jag måste nu
endast blygas för mina egna. Förlåt mig, att jag
upptagit så mycket av er tid och tillåt mig att
hjärtligen tillönska er god hälsa och lycka.
Med dessa ord lämnade han hastigt rummet och
Elisabet hörde honom i nästa ögonblick öppna
förstugudörren och bege sig av.
Hon befann sig nu i ett pinsamt upprört tillstånd.
Hon visste icke, hur hon skulle kunna hålla sig uppe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
