Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
På lördags morgon kommo mr Collins och Elisabet
till frukosten några minuter före de andra, och han
passade på tillfället och sade henne de artigheter vid
skilsmässan, som han ansåg vara oundgängligen
nödvändiga.
— Jag vet inte, miss Elisabet, sade han, om min
hustru ännu har uttryckt sin tacksamhet för er
vänlighet att komma till oss, men jag är alldeles viss
om att ni inte kommer att lämna vårt hem utan att
mottaga hennes tack därför. Jag försäkrar er att vi
högt skattat förmånen av ert sällskap. Vi veta, hur
litet frestande det är för någon att besöka vår
anspråkslösa boning. Vårt enkla levnadssätt, våra små
rum, våra få tjänare och det obetydliga umgänge, vi
ha, måste göra att Hunsford förefaller en ung flicka
som ni ytterst ledsamt, men jag hoppas, att ni tror,
att vi äro tacksamma för er anspråkslöshet och att
vi ha gjort allt som står i vår makt för att
förebygga, att ni haft tråkigt under er vistelse här.
Elisabet uttryckte sin livliga tacksamhet och
försäkrade, att hon trivts utmärkt. Hon hade haft
mycket roligt under de sex veckor, hon tillbragt hos
dem, och nöjet att vara tillsammans med Charlotte
och all den vänliga uppmärksamhet, varför hon varit
föremål, gjorde att tacksamheten måste vara på
hennes sida. Mr Collins var belåten och svarade
högtidligt, men småleende:
— Det gläder mig oändligt att höra, att ni inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
