Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’150
— Gå in därpå! Jag skäms bara för att han
begär så litet.
— Och de måste gifta sig!
— Ja, ja, de måste gifta sig. Ingenting annat är
att göra. Men det är två saker, som jag gärna vill
veta: den första, hur mycket pengar din morbror har
utbetalat för att få saken till stånd, den andra, hur
jag någonsin skall kunna ersätta honom.
— Morbror och pengar! utropade Jane> vad menar
du?
— Jag menar, att ingen man, som är vid sina
sinnens fulla bruk, skulle vilja gifta sig med Lydia
med en så föga frestande utsikt som att få hundra
pund om året, medan jag lever, och femtio efter min
död.
— Detta är mycket sant, sade Elisabet, fastän jag
inte har kommit på den tanken förr. Hans skulder
betalda och ändå något över! O, härför måste han
ha morbror att tacka! Ädle, gode man, jag är rädd
för att han tagit för hårt på sin förmögenhet. En
liten summa kunde inte vara tillräcklig för detta.
— Nej, sade hennes fader, Wickham är dåraktig,
om han tar henne med ett öre mindre än tio tusen
pund. Jag skulle ogärna vilja ha en så dålig tanke
om honom just vid begynnelsen av vårt
släktskapsförhållande.
— Tio tusen pund! Det förbjude Gud! Hur
skola vi kunna betala ens hälften av denna summa?
Mr Bennet svarade icke, och alla tre, försänkta i
djupa tankar, fortforo att vara tysta, tills de kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
