Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’164
åt hennes giftermål, bestormade honom så ivrigt,
men på samma gång så förståndigt och så innerligt,
med böner, att han skulle mottaga henne och
hennes man på Longbourn, så snart de blevo gifta, att
han förmåddes att tänka så, som de tänkte, och
handla så, som de önskade. Och deras mor hade
den tillfredsställelsen att få veta, att hon kunde få
visa sin gifta dotter för grannarna, innan hon
förvisades till norden. När mr Bennet svarade sin
svåger, meddelade han därför sin tillåtelse för dem att
komma, och det bestämdes, att, så snart vigseln hade
försiggått, skulle de bege sig till Longbourn.
Elisabet var emellertid förvånad över att Wickham gick
in på en sådan plan, och om hon endast låtit sitt
eget tycke råda, skulle ett möte med honom ha
varit det sista föremålet för hennes önskningar.
FEMTIOFÖRSTA KAPITLET.
Lydias bröllopsdag kom, och Janes och Elisabets
medkänsla för henne var troligen djupare än vad
hon kände för sig själv. Vagnen skickades för att
hämta de nygifta vid —, och de skulle inträffa vid
middagstiden. Deras ankomst motsågs med fruktan
av de äldre systrarna, i synnerhet av Jane, som
tillskrev Lydia de känslor, hon själv skulle ha erfarit,
om hon varit den brottsliga, och hon var djupt
olycklig vid tanken på vad hennes syster måste utstå.
De kommo. Familjen var samlad i frukostrummet
för att mottaga dem. Ett leende spred sig över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
