Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’170
— Så där ja! Du är så underlig! Men jag måste
berätta hur det försiggick. Du vet, att vi blevo
vigda i St. Clements kyrka, därför att Wickham
bodde inom den församlingen. Och det bestämdes,
att vi alla skulle vara på platsen klockan 11. Morbror
och moster och jag skulle åka dit tillsammans, och
de andra skulle möta oss i kyrkan. Nåväl, måndags
morgon kom, och jag var så gruvligt orolig! Jag
var så rädd, förstår du, att någonting skulle hända,
som kunde göra, att saken blev uppskjuten, för då
skulle jag ha blivit alldeles förryckt. Och hela tiden,
då jag klädde mig, höll moster på och talade och
orerade, just som om hon läste upp en predikan.
Men jag hörde inte ett ord av tio, för jag tänkte,
som du kan förstå, på min kära Wickham. Jag
längtade att få veta, om han skulle vara klädd i sin
blåa röck vid vigseln. Nåväl, så åto vi frukost klockan
10, som vanligt. Jag trodde, att den aldrig skulle
taga slut, för du skall veta, att morbror och moster
voro förfärligt obehagliga mot mig hela tiden jag
var hos dem. Tro mig, jag fick inte en enda gång
sätta foten utom dörren, fastän jag var hos dem
hela fjorton dagar. Inte en bjudning, inte en
förlustelse eller någonting! Det var visserligen ganska
dött i London, men Lilla teatern var ändå öppen.
— Nå, just som vagnen kom fram till porten, fick
morbror bud att komma i affärer till den där fasliga
mannen, mr Stone. Och du vet, när de två komma
tillsammans, tar det aldrig något slut. Jag var så
uppskrämd, att jag inte visste, vad jag skulle ta mig
till, för morbror skulle tjänstgöra som brudens far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
