Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iy2
barligen hade minst att göra och till vilka han kände
den minsta frestelse att komma. Gissningar om
meningen därmed, hastiga och vilda, foro genom
hennes hjärna, mon hon var icke tillfredsställd med
någon. De, som behagade henne mest, såsom
ställande hans handlingssätt i det bästa ljus, syntes mest
osannolika. Hon kunde icke fördraga en sådan
ovisshet, utan tog fatt i ett pappersark och skrev ett
kort brev till sin moster för att bedja om en
förklaring på vad Lydia låtit undfalla sig, om detta var
förenligt med den tystlåtenhet, som utlovats.
— Du kan lätt förstå, tillade hon, huru stor min
nyfikenhet måste vara att få veta, hur det kommer
sig, att en person, som ej har några förbindelser
med någon av oss och som jämförelsevis är
främmande för vår familj, befann sig i er krets vid ett
sådant tillfälle. Var snäll och skriv genast och låt
mig veta det — så framt det av mycket tvingande
skäl måste förbli en hemlighet, vilket Lydia tycks
finna vara nödvändigt, då måste jag försöka nöja
mig med att förbli i okunnighet.
Inte för att jag kommer att göra det i alla fall,
tillade hon för sig själv, då hon slutade sitt brev,
och, kära moster, om du inte är så vänlig och talar
om det för mig, skall jag sannerligen bli tvungen att
tillgripa list och knep för att få reda därpå.
Janes fina grannlagenhet tillät henne icke att
enskilt tala med Elisabet om vad Lydia låtit undfalla
sig, och Elisabet var glad däröver, tills det blev klart,
om hennes förfrågningar skulle få något resultat,
ville hon helst vara utan någon förtrogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
