Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’190
därav alla hennes grannar kanske skulle se mr
Bing-ley hos sig innan de gjorde det. Då dagen för hans
ankomst närmade sig, sade Jane till sin syster:
— Jag börjar bli ledsen över att han alls kommer.
Det skulle inte betyda något, jag skulle kunna se
honom med fullständig sinnesro, men jag kan inte
fördraga att ständigt och jämt höra saken talas om
på detta sätt. Mamma menar väl, men hon vet inte
— ingen kan veta det — hur mycket jag lider av
vad hon säger. Jag skall bli glad, när hans vistelse
på Netherfield är slut!
— Jag önskar, att jag kunde säga något för att
trösta dig, svarade Elisabet, men jag är rakt inte i
stånd därtill. Du måste känna det, och den vanliga
tillfredsställelsen, som erfares av att intala en lidande
tålamod, är mig förnekad, därför att du alltid har
så mycket därav.
Mr Bingley kom. Med tjänstefolkets hjälp
lyckades mrs Bennet först få kunskap härom, så att
perioden av ängslan och nervositet å hennes sida
blev så lång som möjligt. Hon räknade dagarna,
som måste förflyta, innan deras inbjudning kunde
avsändas — hon kunde icke hoppas att få se honom
förr. Men tredje dagen efter hans ankomst till
Hert-fordshire såg hon honom från fönstret i sitt
toalettrum komma ridande över stallplanen fram till
byggningen.
Hon ropade ivrigt till sina döttrar att komma och
glädja sig med henne. Jane satt beslutsamt kvar
på sin plats vid bordet, men Elisabet gick, för att
göra sin mor till viljes, fram till fönstret, såg ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
