Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
andra och huru stelt och kallt deras sätt mot
varandra var, när de någon gång gjorde det. Moderns
oartighet gjorde känslan av vad de hade honom att
tacka för ännu mera pinsam för Elisabet, och
stundtals skulle hon givit vad som helst för att få rätt att
omtala för honom, att hela familjen väl kände till
och uppskattade hans godhet.
Hon hoppades, att eftermiddagen skulle bereda
dem något tillfälle att komma tillsammans och att
hela besöket icke skulle förgå, utan att de voro i
stånd att säga mera till varandra än de högtidliga
hälsningsorden vid hans ankomst. Ängslig och illa
till mods som hon var, var den stund, som förgick
i salongen, innan herrarna kommo upp, till den grad
ledsam och tråkig, att hon nästan blev ohövlig. Hon
motsåg ögonblicket för deras inträde såsom det, varpå
alla hennes utsikter till trevnad under aftonen
berodde.
— Om han inte kommer till mig då, sade hon,
avstår jag för alltid ,från honom.
Herrarna kommo upp, och hon tyckte, att det såg
ut, som om han skulle motsvara hennes
förhoppningar, men tyvärr hade damerna samlat sig kring
bordet, vid vilket Elisabet serverade kaffe, i en så
tät skara, att det i hennes närhet icke fanns rum
nog för placerande av en enda stol. Och då herrarna
närmade sig, flyttade sig en av flickorna ännu
närmare henne och viskade:
— Herrarna få inte komma och skilja oss åt, det
är mitt fasta beslut. Vi vill inte sällskapa med någon
av dem, eller hur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
