Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’231
ni hör det.» — Det är hans begrepp om kristlig
förlåtelse! Resten av hans brev handlar bara om hans
kära Charlottes tillstånd och hans förhoppningar om
en liten arvinge. Men Lizzy, det ser ut, som om det
här inte roar dig. Jag hoppas, att du inte blir
»mamsellaktig» och låtsar att bli förnärmad över ett
grundlöst rykte. Vad leva vi för, om inte för att ge våra
medmänniskor anledning till löje och i vår tur skratta
åt dem?
— A! utropade Elisabet, det roar mig ofantligt.
Men det är så underligt!
— Ja, det är just det, som gör det så roligt. Om
de hade med sitt val fallit på någon annan man,
skulle det inte ha varit något att fästa sig vid, men
hans fullständiga likgiltighet och din tydligt
framträdande motvilja göra saken så förtjusande orimlig.
Så mycket jag än avskyr brevskrivning, skulle jag
för ingen del vilja avstå från korrespondensen med
mr Collins. Ja, när jag läser ett av hans brev, kan
jag inte låta bli att ge honom företrädet till och med
framför Wickham, hur mycket jag än värderar min
mågs oförskämdhet och hyckleri. Och hör nu, Lizzy,
vad sade lady Catherine om det där ryktet? Kom
hon hit för att vägra sitt samtycke?
På denna fråga svarade hans dotter endast med
ett leende, och som den hade framställts utan den
minsta misstanke, blev hon icke ledsen, då han
upprepade den. Elisabet hade aldrig haft svårare för
att låta sina känslor synas vara, vad de i
verkligheten icke voro. Hon måste skratta, då hon hellre
skulle ha velat gråta. Hennes far hade grymt sårat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
